I'm not afraid, I was born to do this

Inser ni hur svårt detta är för mig. Att se folk jag älskar må dåligt och gråta för mig? Även om inte jag lyckas så får jag skylla mig själv. (Jag skyller alltid på min ADHD). Jag har det tuffare än många andra men jag ger inte upp för det. Hade jag varit den gamla Jennifer hade jag gett upp för hur längesedan som helst. Men det gör jag inte nu, för jag är stark och står för det. Iallafall på utsidan och kanske inte på insidan, men detta grejjar jag galant. Kvällsskolan kommer vara jävligt svårt för mig, men jag kommer att fixa dethär. Även om jag kommer få sitta i skolan och plugga järnet för att lyckas bli godkänd i ämnena medans mina vänner är ute och ränner. Det är bara ett tag detta kommer att pågå, sen är jag klar! No problems for me. Men en sak ska ni veta, att jag gör det inte för mig själv. Utan för dom som älskar mig och vill att jag ska lyckas, ENBART FÖR DOM!

Mamma, jag ville bara säga förlåt för att jag är som jag är just nu eftersom att jag vet att du läser det här. Det är svårt för mig också det vet du. Men oavsett vad så älskar jag dig och kommer aldrig förlåta mig själv för det jag gjort/gör. Jag är tacksam att jag har en sån fin mamma som du, på alla sätt. Du är min förebild i alla lägen. Jag kommer klara det här för din och alla andras skull. Jag försöker även om det inte märks. Jag kommer att lyckas, för din skull. Jag ska visa dig allt jag kan!